Musik, taxi och äpplen... allt på en gång!

Det är söndag och jag känner mig söndagsseg. Det blev allt lite sent igår, vi såg en underbar konsert på jazzklubben Metropol. Det var Lina Langendorf, från Härnösand, och musiker från Västafrika. Så bra! Så inspirerande! Där satt jag och njöt och smuttade på ett glas rött, perfekt verkligen. Måste berätta om ett lite roligt missförstånd, en man som satt framför mig, vände sig om och frågade: ”ser du nåt?” Jag svarade att jag inte gjorde det och tyckte det var en konstig fråga, bara så där utan anledning. Han tittade länge på mig sen sa han: ”Jaha, du är synskadad!” Då förstod jag, det han menade var såklart om jag såg scenen eller om han satt i vägen! Så kan det gå, vi fick oss ett gott skratt.

Nu är Jimmy på jobbet och jag försöker förbereda lite inför veckan. Nu måste jag få beklaga mig lite över taxiåkning, färdtjänståkning. Det är ju bra att det finns och jag är glad att jag har möjligheten att åka när det behövs. Taxichaufförerna är oftast trevliga och det är inga större problem. Men, beklaga mig var det jag skulle göra! För några dagar sedan åkte jag taxi. Jag kom ut ur huset och öppnade bildörren för att stiga in. Självklart tänkte jag ta av mig ryggsäcken innan jag satte mig i bilen. Men innan jag hann så långt, hade taxichauffören greppat min ryggsäck med orden ”nu ska vi sadla av!” Jag tog bestämt tillbaka ryggsäcken, jag tycker att man kanske ska fråga innan man tar för givet vad folk behöver hjälp med. I övrigt var chauffören jättetrevlig men jag tycker det är så konstigt att göra så. Ofta händer det att chaufförerna försöker spänna fast mitt säkerhetsbälte fast jag inte tycker det är svårt att göra det själv. Jag får säga till ganska bestämt, att jag vill göra det själv. Det kanske är fånigt av mig men jag tycker det är en fråga om integritet. Det är helt okej att fråga men det är inte okej att ta för givet. En annan gång åkte jag taxi till busstationen. Under taxiresan småpratade jag med chauffören och sa vilken buss jag skulle ta och så. Väl framme vid bussen, följde chauffören med mig ut och gick och sa till på bussen, var jag skulle åka. Trodde han att jag inte kunde göra det själv? Litar man inte på personer med funktionshinder? Jag kan ta för mig och fråga mig fram, ingen behöver göra det åt mig. Man kan tänka att de gör så för att vara snälla, att man inte borde klaga, det är bara omtanke! Men omtanken kör över mig och min förmåga att klara av en situation på egen hand. Att fråga mig om jag behöver hjälp med något, det är omtanke. Att förutsätta att jag inte klarar av situationen, det är brist på respekt.

Nu ska jag kolla lite på tv, får se om det har hänt något med valet. Jag tänker inte avslöja vad jag röstade på men sanningen är att min största önskan är att de omänskliga Sverigedemokraterna inte kommer in i nån riksdag! Det känns faktiskt viktigast av allt.

Jag ska ringa Annelie ikväll, en av mina bästa vänner som åker till Sydafrika snart. Hon ska vara där i åtta månader, kommer att sakna henne trots att vi bor långt ifrån varandra i Sverige också. Jag ska göra en kopp te nu tror jag, nyttiga veckan har börjat igen men det ligger en väldigt god chokladkaka på soffbordet… en liten liten bit kanske jag kan ta ändå! Eller hm, det finns äpplen också, ett äpple kanske vore ett bättre alternativ. Pappa, jag ska inte äta för många äpplen, jag lovar!

Krameli kram!