onsdag 29 september 2010

Sjuk men glad ändå!

Jag är lite sjuk, bara lite, jag jobbar och flänger omkring precis som vanligt men jag mår inte riktigt bra, det är irriterande. Jag har stickande ont i halsen, rethosta och är trött. Nu måste jag ta det lugnt, som jag är så dålig på, och se till att bli frisk för nåt sängliggande har jag inte tid med! Men jag försöker skrämma bort förkylningen, vi har just ätit ugnsrostade rotfrukter och tsatsiki, jag snålade inte med vitlöken! Det var gott och snart ska jag göra ingefärste med citron och honung. Då borde väl förkylningen fatta att det är bäst att dra illa kvickt!

Men bortsett från det mår jag bra och har haft en bra dag. De senaste dagarna har det varit tungt, olika småsaker och en lite större issue har fallit över mig. Men nu ser det ljusare ut, det där problemet har väl inte ändrat på sig men jag går vidare och ser framåt. Jag vill inte fastna, det är det jag är mest rädd för, jag vill fortsätta utvecklas, röra mig framåt, prova nya saker, uppleva. Aldrig stanna av, aldrig stå och stampa. Det finns så många möjligheter som bara väntar på mig, så många dörrar jag ska öppna. En vän från Liljeholmens folkhögskola, skrev till mig på facebook en kväll när jag kände mig låg. Det var en sak som fick mig på rätt väg igen, jag blev så glad! Vänner betyder så mycket och det är härligt att man finns kvar för varandra fast man inte pratar så ofta.

Jag och min älskade Jimmy som just nu är min fotograf, har varit i stan och gjort några jobbärenden idag. Bland annat en intervju på NTF. Vi tog en fikapaus på vårt nya favoritfik Café Trädgårn, ett jättemysigt ställe med goda mackor, gott te och mysig inredning. Dessutom är det väldigt prisvärt så plånboken blir också glad och det brukar den inte bli på andra caféer.

På eftermiddan repade vi inför kulturnatten, Härnösand vibrerar, där vi ska spela. Världens bästa Linus ska spela bas, det var första repet med honom och det gick superbra! Bas är ett viktigt instrument, det gör väldigt mycket. Vår Buröpolska får en helt annan tyngd och det gillar jag verkligen!

Nu sitter jag här och huttrar, usch, hoppas jag inte har feber! Men det tror jag inte, jag är lite av en hypokondriker.

Nu ska jag pyssla om mig själv, dricka te och leta fram några halstabletter.

Puss puss!

fredag 24 september 2010

Helg!

Jag myser! Det är helg, allt jobb är klart och artiklarna för kommande nummer är inskickade. Vi har städat idag, lägenheten doftar gott och vi har haft en så mysig kväll med finaste Hanna. Vi har pratat, skrattat och ätit god mat. Vi bjöd på en liten macka med räkor till förrätt, sedan paj med rödbetor och fetaost, och lite rött vin till det. Det var så gott! Ute är det riktigt ruskväder men här inne är det varmt och trevligt med värmeljus och lavalampa. Det är väldigt trevligt att laga mat tillsammans. Vi har just följt henne till bussen. Snart är det sovdags här men vi är inte lika trötta som vi brukar vara på fredagarna, fick hyfsad sovmorgon imorse. Jag har krupit in i min älsklingsfilt och tycker det är härligt att lyssna på regnet som smattrar mot fönstren.

Imorgon är det 5-i-12-manifestation på torget i Härnösand, det är bra! We’ll be there! För er som inte känner till 5-i-12, det är en rörelse som jobbar för mångfald och ett mångkulturellt samhälle. Stoppa rasismen! Vi måste göra något innan klockan slår 12!

Men nu slår klockan snart 12 nattetid och vi ska gå och lägga oss.

Sov sött alla, hoppas vi ses på torget imorn!

måndag 20 september 2010

Hur ska det gå med vårt land?

Ja, nu är valet avgjort, eller typ avgjort i alla fall. Vad ska man säga? Sverigedemokraterna i riksdagen, det ville jag verkligen inte se! Det känns sorgligt och jag är orolig för hur det ska bli. Det är ofattbart att så många kunnat luras av deras människofientliga budskap. Jag tror att de flesta vill att människor ska kunna integreras i samhället på ett bra sätt, vi behöver ett mångkulturellt samhälle. Någon, jag vet inte vem, ska ha sagt att där det inte är mångfald där råder enfald! Det är sant. Jag tror att Sverigedemokraternas idéer är väldigt farliga! Upp till kamp mina vänner! Vi är ändå 94% som inte röstade på dem, låt oss visa att alla människor är lika mycket värda och att vi vill ha ett samhälle där ingen behöver stå utanför!

Ja, jag har känt mig orolig och lite nedstämd idag och funderat över världens orättvisor. Men jag har jobbat en hel del i alla fall. Jag var i Kramfors och gjorde ett reportage, tack igen Marcus för billånet! Snart ska jag skriva färdigt en artikel men måste äta först, har gått på frukt sedan frukost så jag är jättehungrig. Jag är extremt sugen på wookade nudlar! Snart ska vi laga det, väntar bara på att räkorna ska tina.

Nu måste alla goda människor enas och sprida 5-i-12-budskapet!

söndag 19 september 2010

Musik, taxi och äpplen... allt på en gång!

Det är söndag och jag känner mig söndagsseg. Det blev allt lite sent igår, vi såg en underbar konsert på jazzklubben Metropol. Det var Lina Langendorf, från Härnösand, och musiker från Västafrika. Så bra! Så inspirerande! Där satt jag och njöt och smuttade på ett glas rött, perfekt verkligen. Måste berätta om ett lite roligt missförstånd, en man som satt framför mig, vände sig om och frågade: ”ser du nåt?” Jag svarade att jag inte gjorde det och tyckte det var en konstig fråga, bara så där utan anledning. Han tittade länge på mig sen sa han: ”Jaha, du är synskadad!” Då förstod jag, det han menade var såklart om jag såg scenen eller om han satt i vägen! Så kan det gå, vi fick oss ett gott skratt.

Nu är Jimmy på jobbet och jag försöker förbereda lite inför veckan. Nu måste jag få beklaga mig lite över taxiåkning, färdtjänståkning. Det är ju bra att det finns och jag är glad att jag har möjligheten att åka när det behövs. Taxichaufförerna är oftast trevliga och det är inga större problem. Men, beklaga mig var det jag skulle göra! För några dagar sedan åkte jag taxi. Jag kom ut ur huset och öppnade bildörren för att stiga in. Självklart tänkte jag ta av mig ryggsäcken innan jag satte mig i bilen. Men innan jag hann så långt, hade taxichauffören greppat min ryggsäck med orden ”nu ska vi sadla av!” Jag tog bestämt tillbaka ryggsäcken, jag tycker att man kanske ska fråga innan man tar för givet vad folk behöver hjälp med. I övrigt var chauffören jättetrevlig men jag tycker det är så konstigt att göra så. Ofta händer det att chaufförerna försöker spänna fast mitt säkerhetsbälte fast jag inte tycker det är svårt att göra det själv. Jag får säga till ganska bestämt, att jag vill göra det själv. Det kanske är fånigt av mig men jag tycker det är en fråga om integritet. Det är helt okej att fråga men det är inte okej att ta för givet. En annan gång åkte jag taxi till busstationen. Under taxiresan småpratade jag med chauffören och sa vilken buss jag skulle ta och så. Väl framme vid bussen, följde chauffören med mig ut och gick och sa till på bussen, var jag skulle åka. Trodde han att jag inte kunde göra det själv? Litar man inte på personer med funktionshinder? Jag kan ta för mig och fråga mig fram, ingen behöver göra det åt mig. Man kan tänka att de gör så för att vara snälla, att man inte borde klaga, det är bara omtanke! Men omtanken kör över mig och min förmåga att klara av en situation på egen hand. Att fråga mig om jag behöver hjälp med något, det är omtanke. Att förutsätta att jag inte klarar av situationen, det är brist på respekt.

Nu ska jag kolla lite på tv, får se om det har hänt något med valet. Jag tänker inte avslöja vad jag röstade på men sanningen är att min största önskan är att de omänskliga Sverigedemokraterna inte kommer in i nån riksdag! Det känns faktiskt viktigast av allt.

Jag ska ringa Annelie ikväll, en av mina bästa vänner som åker till Sydafrika snart. Hon ska vara där i åtta månader, kommer att sakna henne trots att vi bor långt ifrån varandra i Sverige också. Jag ska göra en kopp te nu tror jag, nyttiga veckan har börjat igen men det ligger en väldigt god chokladkaka på soffbordet… en liten liten bit kanske jag kan ta ändå! Eller hm, det finns äpplen också, ett äpple kanske vore ett bättre alternativ. Pappa, jag ska inte äta för många äpplen, jag lovar!

Krameli kram!

onsdag 15 september 2010

Glad och harmonisk!

Vilken fantastisk dag jag haft! Full av överraskningar och meningsfullhet. Jag skulle göra en intervju men kunden ställde in så jag har inte haft så mycket jobb idag, bara ett möte imorse.

Vi var hemma och hade precis ätit en god lunch när dagens stora överraskning kom. Min mobil ringde och det var Natasja, en kär vän från Musikhandledarlinjen! Åh vad glad jag blev! Jag visste inte att hon var på besök här. Vi gick till stan och fikade på Rutiga duken, och pratade om allt som hänt sedan vi skildes åt i maj, och det var en hel del. Så härligt att prata med henne igen, över en kopp te, precis som alltid, det var fint. Efter att vi sagt hejdå och lovat att snart ses igen, gick Jimmy och jag till Domkyrkan där det var internationell festkväll. Duon So blessed, där en av våra vänner spelar, skulle uppträda så vi gick dit. Det var en väldigt trevlig kväll, bra musik och god mat! De dukade upp en riktigt festlig buffé: kyckling, tunnbrödrullar med lax, och olika maträtter från Somalia, Etiopien och Indonesien. Det var verkligen gott. Kvällen var ordnad till förmån för de översvämningsdrabbade i Pakistan, det kostade inget men det fanns möjlighet att ge en frivillig gåva. Det var även lite information om vad Svenska kyrkan gör i Pakistan och vad pengarna går till. Bland annat kämpar man mycket för att ge folket rent vatten. Jag tror på att förena människor för att hjälpa andra. Vi har det så bra här, det är lätt att glömma bort att vara tacksam. Men vi lever i samma värld, egentligen betyder det inget att vi är födda i olika länder och talar olika språk, vi är ett folk! Eller snarare, vi borde vara det. Jag tror på mångfald och solidaritet.

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens jobb, tre intervjuer ska göras. Jag ska läsa på lite om företagen innan jag kryper ner i sängen.

Jag är glad och väldigt tacksam över den här dagen! Nu drar natten sitt stjärntäcke över oss.

måndag 13 september 2010

Laddar för en ny vecka

Hemma igen efter en väldigt trevlig helg i Söderns land. Allt har gått bra, vi fick ta med oss instrumenten på flyget utan problem och den stora fågeln gled tryggt hela vägen till Skåne och hem igen. Nej, jag är inte flygrädd! Men varför knyter det sig alltid i magen när man får höra om nödutgångar, flytvästar och syrgasmasker? Man borde ju känna sig säkrare egentligen. På Spanarna i P1, berättade de en gång om en flygresa där säkerhetsinformationen glömts bort. Panik utbröt bland passagerarna, trots att man hört samma genomgång så många gånger så hör det liksom till, kanske som en slags ritual, eller en trygghet i att veta att ”om något händer så har personalen gjort vad de kan.” Jag vet inte, men lyckligtvis behövdes inga flytvästar på vår resa.

Grannen lyssnar på musik och chattar på msn, jag hör det tydligt, både vilken låt det är, och plinget när någon skriver på msn. Men det stör mig inte, jag tycker det är skönt att det finns liv i huset. Dessutom ska man passa sig för att klaga när man själv är flöjtist, där har vi något som grannarna hör! Ja, jag tycker det är mysigt med lite grannlåt.

Framför mig ligger en fulltecknad vecka och mer ska det bli. Imorgon ska vi göra ett reportage som jag tror kan bli bra och mycket intressant. Vi har återigen fått låna Marcus bil, tack Marcus! Vad skulle man göra utan snälla vänner! Den här veckan är även utnämnd till ”nyttiga veckan” hemma hos oss. Vi har massor med frukt hemma, och lax, bönor, linser och mathavre, jag blir lycklig när jag tittar i skåpet och i kylen. Men nu är det tid för kvällste.

Alla kära vänner på olika ställen i landet, kom och hälsa på oss! Saknar er!

onsdag 8 september 2010

Tankar en onsdagskväll

Nu har jag gjort allt jobb färdigt för veckan och imorgon åker vi till helsingborg! Pappa fyller år och vi ska underhålla på festen. Det ska bli roligt, härligt att träffa min kära kära familj igen, de betyder så mycket för mig och jag saknar dem. Så jag ser fram emot helgen.

Igår var vi en sväng i Birsta, handlade inte så mycket men vi behövde fixa en grej, finns ju så lite affärer i Härnösand. Vi fick låna bil av bästa Marcus. Köpte bland annat två nya tesorter, har smakat den ena, jättegod!

Eleverna på teckenspråkstolklinjen här på folkhögskolan, övar just nu på ledsagning ifall de skulle träffa på någo döv-blind i jobbet. De övar på varandra, med bindel för ögonen. Jag sa till en vän som pluggar där, att det är en helt annan sak att ledsaga någon som är blind på riktigt, det är betydligt enklare, så nästa vecka ska de låna mig! Jag tycker det är roligt, intressant att vara försöksperson. Jag har blivit ledsagad av många olika personer, kompisar som varit övertydliga eller otydliga, gått in i stolpar och trillat ner i hål. Jag är sällan orolig för att något ska hända, oftast går ju allt bra och ett blåmärke mer eller mindre är inte hela världen. Så jag tror att tolkeleverna kommer tycka att det är rätt smidigt. Det är ju alltid kul att kunna hjälpa till och jag småler åt uttrycket "låna" mig.

Nu har Jimmy kommit hem från kvällspasset på jobbet, vattenkokaren bubblar mysigt i köket och jag har diskat. Nu blir det kvällste sen sova. Jag tycker om kvällar och jag tycker om kvällste.

Ha en trevlig helg kan jag säga redan nu!

söndag 5 september 2010

En händelserik helg

Så skönt det har varit med helg efter en intensiv arbetsvecka. Jag var enormt trött i fredags, däckade i soffan till Nick Cave.

Trots tröttheten har det varit en väldigt händelserik helg. Jag måste börja med att berätta vad vi råkade ut för igår, en tråddragarattack! Det var så här: jag och min Jimmy skulle baka rågbröd. Vi gjorde i ordning en deg med råg, havre och annat härligt och ställde den på långjäsning. Vi tänkte att, nu får vi gott bröd! Senare bakade vi ut den extremt kladdiga degen och hällde den i brödformar, ny jäsning och sen in i ugnen. Vid det laget började vi tycka att degen inte såg normal ut och när vi tog ut brödet ur ugnen och stjälpte ut det ur formarna fick vi chocken! Det var brödkanter runt om men inget inuti! Hela brödet var ett enda stort hål! Förtvivlat ringde jag min bästa storebror som är grym på att baka. Hans gissning var att vi drabbats av tråddragare. Tråddragare är en jordbakterie som trivs i råg och havre och sånt. Man ser den inte men den förstör glutentrådarna i brödet och gör det svampigt. Tydligen kan det även göra bröd ihåligt. Tråddragare är väldigt ovanligt så jag vet inte om man borde känna sig smått speciell men vidare kul var det inte. Men skam den som ger sig, idag gjorde vi ett nytt försök och nu står ett dinkelbröd i ugnen. Hoppas verkligen att det blir bra! Det doftar gott i alla fall.

Igår kväll efter vår katastrofala bakning, piggades vi upp av en spontan musikhandledarfest hemma hos en av mina före detta klasskompisar. Vi var inte så många där men det var väldigt trevligt.

Vi har spelat mycket, repat in den fantastiska jazzlåten Desafinado. Den är lite småknepig men väldigt rolig att spela. Vi har även jobbat med en nyskriven låt med polskekänsla.

Idag har en vän från tolklinjen, varit här och ätit middag. Vi gjorde potatisgratäng, quornfilléer och sallad, seriös söndagsmat minsann! Det blev lyckat.

Om ett par minuter är det dags att ta ut första omgången dinkelbröd ur ugnen, jag är spänt förväntansfull. Sedan är det sova som gäller.

God natt alla vänner!

fredag 3 september 2010

Vem är jag?

Jag är en tjej som älskar utmaningar och vill uttrycka mig! Jag bloggar om allt som berör och ligger mig varmt om hjärtat.

Jag är synskadad, gravt synskadad till och med, ett knepigt uttryck tycker jag. Nå väl, min syn har varit dålig ända sedan jag föddes men den har gradvis blivit sämre. Men det gör inget, jag menar det, det gör inget. Jag älskar livet och allt det har att ge mig och allt jag har att ge. Men jag blir arg och lessen över fördomar och diskriminering. Jag tycker samhällets syn på funktionshinder, ofta är riktigt fel, det kommer jag att skriva mer om här. Jag blir arg när andra minoritetsgrupper behandlas illa också, alla har samma värde och det är det viktigaste!

Jag är musiker, musik är en stor och viktig del av mitt liv, det jag lever av och brinner för. Jag är utbildad musikhandledare, avslutade min utbildning i maj 2010. Jag komponerar också en hel del eget material och spelar ihop med min underbara sambo och ibland med andra fina människor också.

Just nu jobbar jag som skribent på tidningen Journalen, jag är nyanställd och trivs bra. Jag är intresserad av journalistik och har alltid skrivit mycket. Jobbet är spännande och roligt och jag får träffa många nya människor.

Det var en kort pressentation av mig, följer du min blogg kommer du att få veta mer och ta del av både arga, glada, upprörda och tokiga inlägg.

Hoppas vi ses!