söndag 24 oktober 2010

Mysig helg!

Jag ler tacksamt, har haft en härlig helg. I fredags skickade jag in det sista reportaget för det här numret, det var skönt att pusta ut och ta det lugnt med gott samvete. Men jag tog det inte lugnt så speciellt länge, jag var hos Anna och klippte mig, det blev fint, jag blev jättenöjd! Sedan åkte vi till studion för att spela in med Flavour of salvador. Vi började med Buröpolskan, vi har fortsatt idag och den är nästan klar. Den blir väldigt bra, Peter, vår producent, är duktig och har helt rätt känsla för musiken.

Igår var en lugn dag med lite pyssel hemma, vi bakade goda grahamslimpor, mums! Det ska tilläggas att vi köpt bröd en gång sedan sommaren! Vårt envisa beslut att baka istället för att köpa, verkar hålla i sig rätt bra. Lördagkvällen tillbringades hemma hos Maja i hennes mysiga lägenhet, underbara människor, gosiga katter, ananaspaj och musik, det kan bara vara bra! Mycket skratt och tokighet blev det också, det är så det ska vara.

Idag har jag varit väldigt trött, jag däckade i sängen när vi kommit hem från studion i eftermiddags, det kanske är efterreaktion på den intensiva veckan, vi har verkligen hunnit med väldigt mycket! I onsdags åkte vi ju till Ljusdal och spelade. Det var första långresan med vår lilla bil Svea, allt gick bra förutom att vi missbedömde tiden och kom fram lite väl sent… men det gjorde inget, bara att sätta igång och spela direkt. Det gick nog rätt bra, de var nöjda med oss, Jimmy fick till och med höra att han sjöng ”jag ger dig min morgon” bättre än självaste Fred Åkerström! Inget dåligt betyg må jag säga!

Vi har just ätit rotfruktssoppa med gröna linser, gott, det värmer i oktoberkylan.

Här kommer en bild från studion, så ni får se min nya frisyr, tihi! Vet inte hur annorlunda det ser ut på bilden men lite kortare har det blivit. Ja, vore väl konstigt om man klippte sig och det plötsligt var längre än innan!

Hejdå!

tisdag 19 oktober 2010

Mycket musik och mycket jobb

Oj, nu har en hel vecka gått! Jag måste ha drabbats av tillfällig sinnesförvirring sist jag skrev, det var ju inte alls måndag utan tisdag!

Idag är det också tisdag och en alldeles förträfflig tisdag dessutom! Det är verkligen mycket att göra, på fredag är det definitivt manusstopp på jobbet och i morgon åker Jimmy och jag till Ljusdal och spelar. I morgonkväll är det dags för vår första övning med kören Hosanna gospel, ska bli fantastiskt kul!

I lördags var det dags för Härnösand vibrerar, kulturdagen som äntligen blev av. Det var en rolig men fulltecknad dag, jag skulle både spela och göra reportage… Men det gick bra, vår spelning på jazzklubben Metropol blev väldigt lyckad! Jag hoppas på att kunna lägga upp några bilder här, söta vänner hade kamera. Tack till alla som kom dit och lyssnade på oss! Det var så härligt när folk klappade och ville ha extranummer. Vi hade inte planerat in nåt men det fick bli Smell of Salvador, en låt som jag skrev när jag var i Brasilien. Vi har spelat den så mycket så den sitter i ryggmärgen.

Mycket att göra är det som sagt och lite sömn blir det, konstigt att det där hänger ihop. Nyss somnade jag nästan framför datorn, då är det illa, jag har ju inte precis nån bekväm skrivbordsstol så sömn borde vara omöjligt i den. Jag har en del kvar att skriva ikväll men först tänkte jag göra mig en kopp varm choklad och titta lite på tv. Jimmy är på jobbet. Jag trivs med tillvaron, har underbara vänner och familj, ett jobb som jag gillar och spelningar på gång! Så jag har det bra.

Idag är förresten en stor dag! Nätverket Folkmusiker mot främlingsfientlighet hade en stor manifestation utanför riksdan! Bra jobbat! Jag ville vara med men det fanns ingen möjlighet att åka ner till Stockholm, men i tanken var jag där.

Nu varm choklad, återkommer med bilder och annat om några dagar. Puss!

tisdag 12 oktober 2010

Tankar om dialekt, språk och kultur

Det är måndag och jag har haft en fin dag. Eller ska jag säga, jag har en fin dag, den är ju inte slut än! Jag har bland annat gjort en väldigt intressant intervju idag. Jag hade tänkt göra ett reportage om dialekten här i Ångermanland, skillnader mellan Härnösand och Kramfors och lite exempel på roliga uttryck. Jag fick kontakt med en kvinna som vuxit upp på landsbygden och är intresserad av språket här i trakten. Helt perfekt! Vi träffades idag på Rutiga duken och hon delade med sig av berättelser från Ångermanland, en näve kulturhistoria. Det var fantastiskt intressant och visst fick jag många roliga uttryck till mitt reportage! Men det finns en djupare aspekt också, något som slog mig när jag kom hem och satte mig vid datorn: berättelser kan inte leva utan sitt språk, språket kan inte leva utan sin kultur och kulturen kan inte leva utan sina berättelser! Kanske har jag fel men jag tänker dels på en berättartradition som allt mer försvunnit i vårt samhälle. Berättelserna är en del av vårt kulturarv, av vår historia. Imorse lyssnade jag på radion medan jag åt frukost, jag hörde att diskussionen om modersmålsundervisning i skolan, är uppe på bordet igen. Det finns de som menar att barn inte ska få den undervisningen, de ska lära sig svenska, punkt slut. För mig blev sambandet mellan språk och kultur så tydligt efter mitt möte med kvinnan från Ångermanland: tar man ifrån människor deras språk, tar man samtidigt ifrån dem en del av sin kultur, bandet till de gamla historierna klipps av. Jag tror inte att barn från andra länder lär sig svenska bättre om de tvingas lämna sitt modersmål, flerspråkighet är en gåva och det är lättare att lära sig ett språk om man har ett annat tryggt att falla tillbaka på. Vi kan inte ta ifrån människor deras historia, lika lite som vi kan tvinga alla att prata samma dialekt.

Jag märker att min blogg blir mer och mer politisk, jag har många tankar som jag släpper ut här. Nästa inlägg kanske blir mer personligt istället, vem vet.

Vi hörs och ses!

söndag 10 oktober 2010

Vilket härligt jobb jag har!

Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag har haft en bra vecka och är glad och tacksam för att jag får ha ett så bra jobb! Det är så roligt och fritt och varierande. Jag får kontakt med många fantastiska människor och jag blir bra bemött av våra kunder. Hittills har ingen reagerat negativt på att möta en synskadad journalist, jag tror att de flesta tycker att det är häftigt, lite annorlunda och jag får positiv feedback på mitt arbete. I tisdags var jag ute i skogen tillsammans med ett gäng scouter, jag hade tänkt göra ett par intervjuer, fixa bilder, sen dra mig hemåt. Men jag blev kvar hela tiden, ända tills scouterna åkte hem för det var så trevligt. I onsdags var Jimmy och jag i Kramfors och gjorde ett reportage om indisk matlagning. Vi hälsade på hos en ny vän som vi lärt känna genom en annan kompis. Vi blev bjudna på underbar indisk mat och hade en så mysig kväll, jag blir glad när jag tänker på det. Jag tänkte faktiskt bjuda på några bilder om jag lyckas förstå hur man publicerar bilder i inläggen, det är inte helt lätt! Ja, många härliga och trevliga möten har skett den här veckan och jag hoppas det blir fler under veckan som kommer.

Jag tror att det här kommer att bli en ganska intensiv vecka, mycket jobb ligger och väntar och på lördag är det dags för kulturnatten Härnösand vibrerar! Det ska bli jättekul, hoppas vi hinner repa mycket så vi låter bra. Man kan se oss 18.00 på Metropol!

Idag har vi gått en långpromenad i höstluften, det var härligt. Annars har jag skrivit mycket, gjort klart två artiklar och skickat iväg, känns bra. Snart ska vi gå och lägga oss.

Vi var på gospelkonsert igår i missionskyrkan, det var bra! Kören verkar ha så roligt och nu har vi bestämt oss för att börja. Onsdagen den 20 oktober är första övningen för oss! Det är samma dag som vi ska till Ljusdal och spela för övrigt, det ska också bli spännande. Det blir vår första lite längre resa med vår bil som vi just fått hem. Vi är så glada för den, tack sötaste mamma och pappa som lånat ut den till oss! Vilken frihet! Men det ska tilläggas att vi fortfarande går till fots väldigt mycket, inom stan är det ju gångavstånd nästan överallt.

Det verkar vara problem med att kommentera, nån annan som har blogger och upplever samma problem?
Ah, det gick att lägga till bilder! Två är från indienkvällen och en är från en vacker höstdag då vi gick en promenad vid vattnet. Bra att ha jobbkameran! Vi var på väg hem från en intervju.
God natt alla!


måndag 4 oktober 2010

Sverigedemokrater gör mig mörkrädd!

Hörde just en Sverigedemokrat uttala sig på TV. Han menade på att ”invandrarföreningar ska läggas ner, invandrare ska inte uppmuntras att hålla kvar sin kultur, de ska bli svenskar.” Jag blir mörkrädd och förtvivlad! Vad är poängen med ett samhälle där människor tvingas in i en mall, tvingas att följa ett uttänkt mönster! För vad är det att vara svensk? Vem kan sätta fingret på vad det är vi ska lära människor som kommer hit? Ska de tvingas att äta sill? Vara stupfulla vid en midsommarstång? Eller kanske att inte prata med någon av sina grannar? Man flyr inte från sitt hemland för att det är roligt, man gör det för att det inte finns någon annan utväg. Man kastas in i ett samhälle där man till en början inte förstår språket och inte vet hur samhällets tröga maskineri fungerar. Ska man dessutom tvingas att helt lämna sin kultur, sitt språk, sina rötter? Vad blir bättre av det? Skapas fler jobb? Kommer utanförskapet att upphöra? Nej! Nej!

Jag kan se det ur mitt eget perspektiv, jag har en del synskadade vänner och jag är aktiv i ett par föreningar. De kontakterna är otroligt viktiga för mig, de utgör absolut inte hela mitt sociala liv men jag skulle garanterat vara en mer osäker och otrygg människa utan dem. Man behöver stöd, vi behöver stöd, alla behöver stöd! Av varandra!

Sverigedemokraterna förespråkar också svensk folkmusik och folkdans men de ska aldrig få ta folkmusiken ifrån oss! Den ska aldrig få bli en symbol för rasism och främlingsfientlighet!

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är jättetrött, somnade i soffan förut men när jag hörde det där blev jag så arg, var tvungen att skriva av mig.

God natt

söndag 3 oktober 2010

Sånt som betyder

Idag sveper höstvinden över Härnösand och löven virvlar omkring och landar i prasslande högar. Det är fint! Jag kom precis in efter en promenad på Murberget. Det är skönt ute, luften är så fräsch och doftar höst. Min jacka är röd som löven och jag har redan köpt ett par lurvvantar, det gjorde jag faktiskt redan i början av september, det behövs.

I fredags gick jag ut med en ny vän, egentligen har vi känt varandra ganska länge men inte riktigt umgåtts förut. Jag är jätteglad för att vi tagit upp kontakten igen! Det var en trevlig kväll och jag träffade många nya människor. Det var karaokekväll på en krog i stan och förfest hemma hos en annan tjej. Jag gjorde några intressanta reflektioner: varken Jimmy eller jag kände för att dricka nåt alkoholhaltigt, det berodde inte på nåt särskilt mer än att jag fortfarande var lite sjuk och att vi var lite snåla. Ungefär fem minuter efter att vi kommit till förfesten, fick vi frågan ”är ni nykterister?” Samma fråga återkom på krogen när jag beställde en apelsinjuice. Det är lite roligt, när man inte dricker alkohol är man lite annorlunda och väcker tydligen frågor hos sin omgivning. Något annat som väckte frågor var det faktum att jag inte ser. Jag har inget emot att folk frågar, jag vet ju att frågorna finns så det är bättre att de kommer fram så jag får svara. Den vanligaste frågan när man kommer in på datorer, Internet och annat, är: ”du har väl ett speciellt tangentbord med punkter på?” Nej, det har jag inte, tangentbordet är precis som vanligt. Personen som frågar brukar ofta själv komma på att han eller hon inte heller behöver titta på tangenterna för att kunna skriva. Faktum är att jag gillar att svara på såna här frågor, det finns så mycket okunskap och det är trevligt att kunna räta ut några frågetecken. Frågorna kommer till Jimmy också och ibland känns det som att han hamnar i skuggan av mitt funktionshinder. Så vill jag inte att det ska vara, han är ju inte nån assistent, han är min pojkvän och en helt unik person. Men som sagt, vi hade en väldigt trevlig kväll med fantastiska människor.

När vi kom hem på nattkröken hade jag fått ett sms från min bror, jag blev glad, tänk att ett sms kan betyda så mycket! Familjen blir mer och mer värdefull för mig för varje dag, fast jag har alltid varit väldigt nära min familj även om jag bor långt ifrån dem rent fysiskt.

Ikväll ska Jimmy och jag gå på bio, det blir ”i rymden finns inga känslor” som jag ska recensera i tidningen.

Nu ska jag sluta innan jag tröttar ut er som läser!

Ha en fin höstdag och en bra vecka!