söndag 3 oktober 2010

Sånt som betyder

Idag sveper höstvinden över Härnösand och löven virvlar omkring och landar i prasslande högar. Det är fint! Jag kom precis in efter en promenad på Murberget. Det är skönt ute, luften är så fräsch och doftar höst. Min jacka är röd som löven och jag har redan köpt ett par lurvvantar, det gjorde jag faktiskt redan i början av september, det behövs.

I fredags gick jag ut med en ny vän, egentligen har vi känt varandra ganska länge men inte riktigt umgåtts förut. Jag är jätteglad för att vi tagit upp kontakten igen! Det var en trevlig kväll och jag träffade många nya människor. Det var karaokekväll på en krog i stan och förfest hemma hos en annan tjej. Jag gjorde några intressanta reflektioner: varken Jimmy eller jag kände för att dricka nåt alkoholhaltigt, det berodde inte på nåt särskilt mer än att jag fortfarande var lite sjuk och att vi var lite snåla. Ungefär fem minuter efter att vi kommit till förfesten, fick vi frågan ”är ni nykterister?” Samma fråga återkom på krogen när jag beställde en apelsinjuice. Det är lite roligt, när man inte dricker alkohol är man lite annorlunda och väcker tydligen frågor hos sin omgivning. Något annat som väckte frågor var det faktum att jag inte ser. Jag har inget emot att folk frågar, jag vet ju att frågorna finns så det är bättre att de kommer fram så jag får svara. Den vanligaste frågan när man kommer in på datorer, Internet och annat, är: ”du har väl ett speciellt tangentbord med punkter på?” Nej, det har jag inte, tangentbordet är precis som vanligt. Personen som frågar brukar ofta själv komma på att han eller hon inte heller behöver titta på tangenterna för att kunna skriva. Faktum är att jag gillar att svara på såna här frågor, det finns så mycket okunskap och det är trevligt att kunna räta ut några frågetecken. Frågorna kommer till Jimmy också och ibland känns det som att han hamnar i skuggan av mitt funktionshinder. Så vill jag inte att det ska vara, han är ju inte nån assistent, han är min pojkvän och en helt unik person. Men som sagt, vi hade en väldigt trevlig kväll med fantastiska människor.

När vi kom hem på nattkröken hade jag fått ett sms från min bror, jag blev glad, tänk att ett sms kan betyda så mycket! Familjen blir mer och mer värdefull för mig för varje dag, fast jag har alltid varit väldigt nära min familj även om jag bor långt ifrån dem rent fysiskt.

Ikväll ska Jimmy och jag gå på bio, det blir ”i rymden finns inga känslor” som jag ska recensera i tidningen.

Nu ska jag sluta innan jag tröttar ut er som läser!

Ha en fin höstdag och en bra vecka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar