Filosofiska tankar en tisdag

Idag är det ett fantastiskt vårväder ute, så skönt att den äntligen har kommit! Snön smälter för fullt och man börjar tro på en varmare tid. Min dag började med en morgonpromenad och en intervju med en företagare i stan. Det är härligt nu när vi kan promenera till kunderna igen, en bra start på dagen. Nu har jag just skrivit två reportage och det börjar bli hög tid för lunch. Jag passar på att blogga medan kidneybönorna och rödbetorna kokar, det luktar gott. Snart blir det quinoasallad.

I helgen var vi i Ö-vik, min kära hemstad. Vi umgicks med vänner som jag inte träffat på länge. På lördagkskvällen besökte vi kyrkan, min gamla kyrka där jag ofta hängde under min tonårstid. Det var mysigt, roligt att träffa människor man inte sett på flera år. Jag tycker verkligen om mina vänner, att jag lämnat en del av det vår församling står för, gör inget. Jag är glad för att de respekterar mig, och jag respekterar deras livssyn. Det jag har svårt att förhålla mig till är det här med helande. Mina riktiga vänner pratar aldrig om att jag ska be om att bli helad av Gud, däremot fick jag höra att en tjej jag inte längre har kontakt med, tydligen bett en hel del för detta. Jag blir bara beklämd och besviken, jag tycker det är brist på respekt. Nu bryr jag mig inte om vad just den här personen tycker och tänker men tyvärr har jag varit med om det förr. I Bibeln står det att Jesus botar sjukdomar och gör blinda seende, det tar många fasta på och ber på sina bara knän om att själva få se ett liknande under. De förstår inte att mitt funktionshinder är en del av mig, som att vara lång, kort, ha små fötter eller stor näsa. Visst påverkar det mitt liv men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Jag kan göra allt jag vill göra och jag tror att min synskada har gjort mig modigare. Jag tycker om att träffa nya människor, skapa musik, skriva, resa och vara ute i naturen. Allt det kan jag göra! Jag älskar att läsa böcker och se på film, inte heller det är några problem! Så varför skulle jag vilja kunna se? Jag har ju aldrig haft den förmågan, jag saknar den inte. Men du kan ju inte njuta av vacker utsikt och fin natur, kanske någon säger. Jo, det kan jag visst, lite fantasi får man väl ha, dessutom finns ju dofter, fågelsång, prasslande löv och skogsdoftande blåbärsris. Det finns en mening med allt och vi behövs för att göra världen rikare! Så är det med oss alla, varenda människa har sin unika historia och sin ryggsäck av upplevlser. Hjälp vad filosofisk jag blir på eftermiddagen, hoppas ni står ut!

Nu ska jag gå och kolla hur det går med mina kidneybönor, de borde vara på gång.

Kramizar på er så länge!